Sandra Törn

Flashbilder.
Ni vet sånna som dyker upp i skräckfilmer bara sådär och ser väldigt läskiga ut.
Så känns mitt liv.
Vissa saker jag gått igenom i mitt liv ploppar upp i snabba bilder varje dag.
Det kan vara en bild på tvn eller en doft.
Det försvinner oftast lika snabbt som det dök upp - men det finns där.
Varje dag.

Döden.
Det har funnits två personer i mitt liv som betytt mer än vad någon annan nånsin kommer att göra.
Ingen av dem lever idag.
Det var min storebror och min farmor.

Min storebror dog när jag var 8 år.
Jag fanns vid hans sida när han somnade in.
Jag fick umgås med honom när han låg vid danderyds kapell och väntade på att bli begravd.
Minns det som igår.
Han var blå, luktade kallt och såg ut att frysa väldigt mycket.
Men han var underbar.
Jag sprang ut till hans doktor och tjatade till mig en filt.
Ville inte att han skulle behöva frysa, min älskade storebror.
Han var mitt enda syskon, för mig var han som alla andras syskon.
Kunde inte alls förstå varför alla klasskamraterna mobbade mig för mitt "cp" till bror.
Cp? Han är ju hur fin som helst, världens bästa storebror - så tänkte jag.
Så tänker jag fortfarande.
Det är många år sedan nu, men det gör fortfarande ont.
Jag saknar honom, tänker på honom varje dag.

Min farmor dog i September förra året.
Hon hade varit sjuk i ett år utan att berätta det för någon.
Cancer i bukspottskörteln.
Från det att vi andra fick reda på det tog det ungefär 2 månader, sedan var hon borta.
Sista tiden låg hon på en avdelning där man ligger i slutskedet av livet.
I väntan på döden med andra ord.
Den 8e September ringde min farbror och sa att ingen annan kunde sova med henne.
Det var hennes önskan - hon ville inte dö ensam.
Så någon av oss i familjen sov över på hemmet varje natt.
Den 8e blev det min tur.
Jag grät floder och ville inte. Vågade verkligen inte.
Hade varit där tidigare på dagen och sett henne.
Hur hon låg och led, gjorde konstiga ljud och hade inte pratat på ungefär 2 dagar.
Jag visste att det handlade om dagar.
Hur skulle jag ta det om hon somnade in när jag sov i sängen brevid henne?
Min pappa kramade om mig och sa till mig:
" Sandra, åk. För din farmors skull och din egen. Du kommer ångra dig annars."
Min pappa skulle aldrig säga så om han inte menade det.
Han vet vad som är rätt för mig och vad jag klarar av.

Han körde dit mig och jag gick upp till hennes rum.
Såfort jag steg in satte jag mig på golvet och började gråta.
Det gjorde så ont. Älskade lilla farmor.
Låste in mig på toaletten och ringde min mamma.
Fick en panikångestattack och hade nässelutslag över hela kroppen.
En halvtimma senare hade jag ork att gå ut till farmor.
Hon tittade upp på mig och log.
Jag höll hennes hand och satt och klappade henne på kinden i nästan 3 timmar.
Hon försvann emellanåt och gjorde mest ljud ifrån sig såsom "mamama, papapa"..
Antar att hon bearbetade alla minnen från kriget i Tyskland.
Jag öppnade en påse chips och kollade lite på tv en stund.
Farmor vaknade till ibland och tittade på mig.
Jag vet att hon var glad över att ha mig där.
Vid ett tillfälle vaknade hon av att jag prasslade med chipspåsen.
" Det är okej farmor, det är bara jag.. jag äter chips.."
" nam nam nam.." sa hon och log mot mig.
Det var det sista hon sa till mig.
Det var hennes sista natt i livet.

Den 9e på kvällen var jag där i några timmar.
Åkte sedan hem till Thomas för att få koppla av lite.
Då kom samtalet.
Hon hade somnat in ungefär 30 minuter efter att jag hade åkt.
Pappa var där, min kusin och min farbror.
Hon var inte ensam.
Jag tror hon väntade till jag inte var där.
Jag fick sista natten med farmor.

Det är kanske lite rörigt, inget glatt blogginlägg direkt.
Men så är det ibland.
Skönt att få ut det innan man ska sova.
Dessutom är bloggandet rätt stort, så vem vet, de kanske följer min med? :)

Jag är inne i en fas i mitt liv då mycket av det jag förträngt av min barndom dyker upp.
Kommer på saker som jag tidigare inte vetat har hänt.
Vet inte hur det kommer sig, men det är fruktansvärt jobbigt.

Nu ska jag inte deppa ihop allt för mycket, då kan jag inte somna.
Istället ska jag försöka krypa ner brevid Thomas och tänka på allt som gör mig lycklig.

Vad gör dig lycklig?

- puss puss  -
♥